Berg och dalbanan genom en dal av kaos

0kommentarer

Ännu en vecka har gått, det käns som att jag inte lyckats göra någonting ens lite vettigt på hela veckan, fyfan säger jag bara. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ångesten. 
Jag kommer knapt ur sängen på morgonen, paniken tar över min kropp totalt.
Medans vissa dagar bara flyter fram.. 
Det är konstigt, men jag är rädd..

Jag är rädd för att inte duga, rädd för att inte vara tillräcklig.. 
Du ber mig att vara mer självsäker samtidigt som jag inte klarar av att höra alla fel jag gör. 

Fel som egentligen inte är några fel alls, utan bara sådan som jag är, jag förstår inte varför jag blir förvånad över att min reaktion på bättring blir den motsatta. 
Det ät väl väldigt självklart att det slutar i panik när man får höra sådana saker, eller är det bara jag? 

Hur som helst sitter jag i skolan just nu med totalångest. 
vill egentligen bara springa härifrån, gömma mig någonstans, gör alla uppgifter jag ligger efter i så jag får en börda mindre. 
Idag ska jag försöka överleva skolan, sedan ska jag stå modell för en polares projektarbete, och efter det blir det att hänga med kamraterna. 
Sen när jag kommer hem käns det som att jag har 1000 saker att göra, jag måste dammsuga mitt rum, tvätta massa kläder, fixa ett par byxor, baka cheescake, färga om håret och säkert en del saker till som jag förmodligen glömt bort just nu. 
Menmen, nu har jag slutat och ska försöka ordna klart några inlämningsarbeten