tog lite "semester" och stack till Benjamin i nästan en vecka innan jag skulle börja jobba. Hade det superfint. va på pubben, myste, allmänt chillade, försökte festa, sov och sällskapade på hans feriepraktik. :)
Nu är jag tillbaka i Jönköpingstrakterna igen och ska snart börja mitt andra nattpass på jobbet.
känns helt okej. tvivlar dock på att jag kommer fortsätta jobba natt mer än nödvändigt. det är iofs fint att slippa gå upp på morgonen och få fett med ob. meen.. att sova när alla andra är vakna är nog inte min grej i det långa loppet.
Det är mycket bättre än att vara arbetslös i alla fall, så jag är nöjd. :)




Jag tog studenten i Fredags. Det var trevligt, tror jag, jag vet inte om det är så jävla trevligt egentligen att inte varken plugga eller jobba. Men förhoppningsvis så löser det sig så jag får någonting av det där snart. 
Dagen va i alla fall rätt fin. 

Jag och Benjamin var totalt aströtta på kvällen när vi kom hem så vi sket i allt vad fest innebar och satt å käkade tårta, rökte vattenpipa och hade det galet mysigt istället. Hade verkligen inte orkat göra någonting just då. haha! 
Nu är det snart en ny vecka. 
Jag har lyckats bli sjuk, så jag får se hur mycket av det jag planerat att göra som kommer bli av. ska i vilket fall ta mig till arbetsförmedlingn imorgon. Hej å hå. ><"

 
 
 
Jag förstår inte hur folk orkar lägga ner så mycket tid på onödigt hat. 
Varför inte hata det som är värt att hata, fråga istället för att anta och snacka istället för att slänga ur sig massa påhopp..
Jag förstår inte detta, jag förstår inte hur vi någonsin ska kunna uppnå det perfekta samhället med alla dessa människor kring oss. de vill bara ha konflikter. får de de vill de ha mer, nej, de ska ha mer..! 
Människor som inte har något bättre at göra om dagarn än att konspirera om människors liv. Små skitsaker. ingen ser helheten, bara småsaker. Och kritiken och fördomarna haglar. 
Har blivit misstagen för att vara både det ena och det andra den senaste tiden, och i samband med ett inlägg om asylrätt flög det in anklagelser om att jag är rasist. 

Min första reakion på dessa människor är ett skrattanfall. 
Min andra reaktion ett tag senare, vid mer efertanke blir jag så ledsen. Jag tycker synd om dessa människor, vilket jävla liv de måste leva. När de gör valet att leta fel hos någon och tramsa sig istället för att säga någoting vettigt och vara en god kamrat. 
Antingen är dessa människor nazister, eller så är de bara helt slutkörda i skallen. 

Jag skulle så gärna vilja prata med dom på riktigt. 
Kanske ge dem ett annat perspektiv att se på saker ifrån. och kanske till och med ha en rätt trevlig stund. 
Träffade en hel drös med fina vänner, såg Troubelmakers, parkhängde och festade. 
Firade dessutom et halvår med Benjamin. 
Så jävla grymt!