Jävla idioter säger jag bara. Vad tänker ni när ni svär åt den ni påstår er älska? vad tänker ni när ni höjer näven mot era fruar eller flickvänner? Vad tänte du när du var otrogen mot hen som verkligen gjorde allt för dig?
Vad tänker ni med när ni ser erat förhållande rasa samman framför era ögon?
Varför vaknar ni inte upp och gör någonting? Snälla!
Vad tänker hen som precis smällde igen dörren till sin gråtande unges sovrum?
Vad tänker hen som häller upp ännu ett glas sprit trots att barnet sitter brevid och gråter.
Vad tänker ni med när ni raserar era liv, liv som kunde blivit något vackert.
Vad tänker makthavarna med när dom utvisar människor till döden?
Vad tänker den personen som skriver på pappret om att småbarnspappan ska åka till irak och bli hängd.
Det är dom som håller ihop, trots att livet är hårt och de inte vet hur framtiden kommer se ut så håller dem hårt i varandra. De tar vara på den tiden de har tillsammans, de visar riktigt kärlek.
Där förekommer inga slag och förtryck, trots den dagliga ångesten så hörs inga skrik.
De är räda om varandra.
Så som alla borde vara.
Men istället så behandlar ni varandra såhär...
Vilka är de egentligen som borde utvisas?
Säg mig, vilka är det mest rätt att köra ut?
Är verkligen den irakiska pappan med en lycklig familj de lämpliga offret för eran idioti?
Har ni aldrig tänkt tanken på att slänga ut ett gäng hustrumisshandlare? Eller några våldtäktsmän?
Jag frågar er, ni med makten som beslutar om dessa människors liv?
Vem borde egentligen värderas högst?
Det förekommer varje gång på tåget när det sitter två ungar och bråkar om en Ipad. Föräldrarna eller föräldern är förtvivlad över det jävla livet ungarna håller och de andra resenärerna suckar och skruvar upp volymen på sina Ipods eller telefoner.
Detta ser jag dagligen, antingen på tåget, på stationen i väntan på tåget, på bussen. eller någon liknande plats. Alla föräldrarna ser lika besvärade ut.
Det jag verkligen inte kan förstå är hur en som förälder kommer på tanken att sätta sig ner med sitt barn och visa dem sin teleon och ipad och ladda ner diverse målarprogram och spel och visa ungarna hur det fungerar. Varför inte bara köpa ett gameboy eller liknande till ungarna, då kan de dessutom få varsitt. Det fungerade hur bra som helst när jag var liten, och jag hade inga som helst funderingar på att gnälla. Jag hade bara ett spel till mitt gameboy minns jag, och det var inte det roligaste heller, men det var i alla fall någonting att sysselsätta sig med, och det var jag jävligt nöjd med.
Då tycker jag att dagens ungar borde vara det också.
Om föräldrarna står fast vid att deras telefoner bara är telefoner och inga jävla spelmaskiner så kommer ungarna att tro det, i alla fall tills de börjar skolan och får se sina kompisar spela på sina telefoner.
Då sparar man i alla fall några år av lugn på det.
Vafan är problemet?
Det är fan inte snällt.
Färgade också om håret, blev ändligen av med den hemska utväxten!
Planen va att färga tillbaka det röd gula, men det blev en spontan ändring på det, så nu är jag turkos! Med lila lugg med mörkblåa slingor. Galet najs tycker jag !
Resten av helgen har vi inte gjort ett piss, tagit det väldigt lugnt och typ.. sovit!
höh!
Black Anemone på KFUM i Jönköping.
Nu har klockan blivit över 12 igen. Jag ska gå och lägga mig och hoppas på att jag vaknar utan halsont och feber imorgon så jag kan gå till praktiken och faktiskt göra det jag ska.
Efter det blir det att hämta vovven och mina nya vegankängor som kommit med posten. Så himla härligt!
över ett års längtan efter dom, nu är dom snart mina på riktigt!
Det blir så när en är fattig, det tar ett tag innan man kan köpa nya saker som är lite dyrare, men när en väl har sparat ihop till det är de så jävla härligt :')
Som många av er säkert redan vet så var SVP (Svenskarnas parti) i Jönköping igår. De gick runt och skrek ”Stolt Svensk, nationalist” och något i stil med ”Svenska jobb åt svenskarna”
Vi var tydliga med att visa att nazister inte är välkomna i vårat samhälle.
Det blev ett himla liv och extremt mycket övervåld från snutarna som mer eller mindre duschade oss i pepparspray och försökte slå halvt ihjäl oss verkade det som.
Jag klarade mig lindrigt med pepparsprayade ögon två gånger, duckade för en batong som jag annars hade fått i skallen och blev sedan tagen av snuten och utkörd med ett tjugotal andra ut i helvetet. Men många av mina kamrater blev både slagna med batonger och överridna av polishästar.
Det är sorgligt att se snutar stå och skydda nazister, det skrämmer mig verkligen. Vart är vårat samhälle på väg? Fyfan….
Något som däremot var helt underbart att se var solidariteten som flödade runt oss, det tog inte långt tid när man fått pepparspray i ögonen tills någon kom med vatten och sköljde ens ögon. Helt underbart verkligen. Alla hjälptes åt, även fast väldigt många inte kände varandra. Det värmer verkligen att se sånt. Det är ett sånt samhälle vi vill ha!
Idag är vi nog alla lika trötta och ömma i kroppen.
Tur för mig att jag fick sluta tidigt från praktiken, nu är jag på väg hem och ska chilla galet med Benjamin.
Laga god mat, städa, tvätta, diska, och käka chips å kolla film står på schemat idag. Helt perfekt!