Unconditional

Äldre människor brukar säga till mig
"Åh, i din ålder händer så mycket, och så mycket förändras"
Jotack, det kan ni fan ta å skriva upp.

Det är något sjukt, satt och kollade igenom bilder på min fb innan, då märktes det verkligen, också när man tänker tillbaka. Man får så mycket livserfarenhet på bara några få år.
Jag vågar knappt ens tänka på hur mitt liv kommer se ut om 3 år.
Eller jo det gör jag, och jag längtar dit!


Om man tar exemplet att förlora någon. 
Jag har ju nyligen blivit singel efter ett förhållande på över ett år. 
Hade detta hänt mig för bara 2 år sedan hade jag reagerat väldigt olikt. 
Jag hade troligtvis legat och bölat i några dagar, tagit närmsta vassa föremål och skurit sönder mig, lagt allting på migsjälv och intalat mig att allt är mitt fel. 

På den tiden sa folk att det hade med åldern att göra, då blev jag förbannad. 
Men idag kan jag till viss del hålla med. Men ändå inte hel. 
Allting handlar om att jag var svagare då, jag hade inte varit med om lika mycket i mitt liv, och det är helt naturligt, jag var inte ens  närheten av den självständiga och starka människan jag är idag. 
Och det spelar ingen rll hur gammal man är om man är en svag person. Men för många så går det bort med åldern. 

Idag ser jag saker ur helt andra perspektiv. Visst är det trist att mitt senaste och längsta förhållande inte höll. Men vafan, vad hade jag väntat mig? 
Jag visste innan att vi var olika. Att han inte trodde på kärlek livet ut, att han inte strävade efter att hitta en livskamrat. Jag vet inte vad han tänker nu om sitvationen, eller om mig. Men jag bryr mig faktiskt inte så mycket, jag vet vem jag är, jag vet att det inte var mitt fel, jag har inte gjort något fel. 
Sånthär är livet, och ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att kärlek är någonting för mig. Jag menar inte att jag inte trivs i ett förhållande, för det gör jag om förhållandet är bra. Mn jag tror inte att jag kommer hitta någon som är som mig, som skulle klara av att leva med mig resten av livet. Eller jag skulle stå ut med. 

Vilken kille vill egentligen ha en självständig kvinna med starka ideal, som jobbar på räddningstjänsten, fladdrar runt i halva världen och ah.. 
Allvarligt. 
De flesta män är dominanta och vill vara det högsta hönset, och de vill absolut att tjejen ska vara beroende av honom. 
Det funkar inte någonstans.
Och är dom åt andra hållet funkar det ännu mindre xD


Men vad gör det egentligen? 
Jag kommer trivas skitbra om några år med boende i Malmö, jobb på räddningstjänsten och omgiven av vänner. 

eller kanske boende i Tozeur och jobba som brandkvinna där, med hela släkten, nära naturen, öknen, positivitet.. och massa vänner och äventyr. 

Vart jag än hamnar efter min utbildning så är jag säker på att jag kommer gillat!