Unconditional

 

Omvärlden snurrar, du vet inte vad som händer, du bryr dig inte, du känner någonting, det är en rätt go känsla, ja, juste, du har sex. Men med vem? Det vet du inte, hon var sexig, och du var kåt.
Allting svartnar igen, det är lugnt en stund tills du börjar må fasligt illa, du reser dig upp och springer naken mot toaletten, eller i alla fall försöker göra det, i själva verket gör du en kraschlandning på golvet och spyr där. Du börjar skratta när någon går förbi och petar på din nakna kropp, det är roligt, och allting snurrar fortfarande, så det blir bäst att ligga kvar, golvet är ju lite mysigt, spyan också..

Vardagen fortsätter som vanligt, förutom att du börjat äta antibiotika för könssjukdomen från förra helgen, du skrattar bort det, det är ju faktiskt rätt komiskt, snacka om att kunna festa asså! Men egentligen så kryper ångesten närmare och närmare, snart börjar det bli riktigt jobbigt, ett par öl på det så blir det fint igen, det är Tisdag, men det är ju inte så farligt, bara två, eller tre öl. Det är ju inte så farligt, det finns ju alkisar som dricker två sexpack om dan, då kan det ju inte göra så mycket med ett par en tisdag.


Men alkoholen är det bästa som har hänt dig, nu är det Torsdag och samtalen om vad som ska supas på inför helgen är i full gång.  ”Vi ska bli fulla som svin, woho! ” hör du dig själv utbrista i luren, men får helt plötsligt upp tanken på vad som hänt de senaste 12 gångerna du söp dig full. Du tänker på din fina flickvän, som fortfarande är ensam och förkrossad, trots att det var ett halvår sedan ni gjorde slut, eller ni och ni, det var du som va otrogen, egentligen vet du hur dumt du har betett dig, men är snabb med att skjuta bort tanken, imorgon är det ju Fredag, då jävlar blir det party! Ångesten som uppstått under kvällen är ju lätt att åtgärda, det finns ju tre öl kvar i kylen. I och för sig så är det Torsdag, men det är ju snart helg, så det gör ju inte så mycket!

---

Alkohol är ett alldeles för vanligt förekommande berusningsmedel. Det dödar ca 5 000 - 7 000 svenskar om året   av detta gift och hur många relationer, familjer det krossar är det ännu ingen som lyckats dokumentera.
Omkring en femtedel (20 procent) av alla patienter som tas in i akutsjukvården i Sverige har alkholproblem och inom den psykiatriska sjukvården är motsvarande siffra ca 40 procent.
En har försökt att räkna fram hur mycket alkoholen kostar samhället per år och kommit fram till ca 150 miljarder kronor. 
Allt fler och fler blir beroende vid tidig ålder, likt personen ovan, det smyger sig alltid på, och de flesta alkoholister vet inte ens om själva att dem är det.

Jag kommer nog aldrig att kunna förstå det roliga med att supa sig redlöst full varje helg, ännu mindre hur en kan gå runt och skratta åt hemska och vidriga saker som hänt på fyllan. Det finns ingenting som säger att en ska bli så full som det bara går, det finns ingenting som säger att all kontroll ska försvinna, det du inte vill göra ska du inte göra, inte ens under berusat tillstånd.


Tänk till innan du öppnar nästa öl, tänk på hälsan, sinnet, konsekvenserna, framtiden och omvärlden, och jo, det spelar visst roll hur du fattar dina beslut, jävligt stor roll dessutom.


- Denna texten är inte skriven om någon specifik person eller händelse, enbart påhittad med inspiration från flertalet verkliga händelser som jag själv upplevt och lagt ihop i texten. - 



Källor: 
http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/allmanmedicin/en-av-tio-dor-av-alkohol/
http://www.stat.fi/til/ksyyt/2007/ksyyt_2007_2008-12-04_tie_001_sv.html
http://www.drugsmart.com/fakta/alkohol
http://www.namndemansgarden.se/kunskapsbank/alkohol/alkohol-i-siffror

Jag drömmde om klasskamp, det var en väpnad revolution. 
Vackrare än den vackraste sommaräng, Vi tog tillbaka makten och reste oss upp ur förtrycket. 
Det var vi mot dom, på riktigt! 

Vårat uppror kostade oss många liv, många av mina kamrater finns inte längre i livet, de föll för vår frihet, under den röda fanan. Men vi gav inte upp för det. Ingenting av det som hände hade någon form av enkelhet. Det är aldrig någon som har sagt att det ska vara enkelt och det har aldrig varit enkelt. Borgarna kallade in militär, de fick med sig Nato. Mot folket, vart tog demokratin vägen? 
Jag var tacksam över att vi kunde svara med samma medel. Vi fick förstärkning av våra internationella kamrater. De kom för att hjälpa oss, för att få ännu ett kommunistiskt land i världen. för allas bästa. 
Tillsammans, miljontals arbetare från alla världens hörn. 
Vi blev oslagbara. 
Vi segrade. 
Efter så mycket förtryck från kapitalismen, efter så mycket svält, slaveri och plågor så segrade vi. 
Ingenting var för gäves. 
Framtiden var vår, på riktigt! 

Eller? 
Ett pipande ljud skär genom mina öron, det är inget flyglarm, sirener? Nej..
Jag rycker till och slänger väckarklockan i golvet. 
Jag hör hur högervindarna viner utanför fönstret, jag känner hur huvudet snurrar. 
Ännu en hel arbetsdag framför mig.. trors det så har jag knappt råd att äta mig mätt. 

Jag tillhör inte överklassen, jag har det inte bra. Jag är en arbetare som nu sitter fast i fas 3. 
"Vart tog revolutionen vägen? Vart är våran frihet? " Tänker jag och ser hur ett flygblad från Svenskarnas parti flyger in på golvet från brevinkastet. 
Jag flyttar blicken och den hamnar på en kniv som jag lämnat på diskbänken.. 
Det finns ändå knappt något hopp.. 
Revolutionen var bara en dröm. 
Men mina döda kamrater är verklighet, fast de dog inte i kampen om våran frihet, utan på sina arbetsplatser. Inte alla så klart, majoriteten blev dödade på gatan när nazzarna invaderade staden. Dem har ju skydd från polisen nu mera, så de får härja fritt.

Jag tar ett stadigt grepp om kniven och vandrar in mot toaletten. 
Innan jag stänger dörren slänger jag en blick på morgontidningens rubriker som lyder
"Självmorden ökar, ingen vet varför" 

-Ja du kapitalist, undra varför....

Vi har ett hus, ett hus som vi värdesätter mycket högt I detta hus har vi alla nog både skrattat och gråtit, såsom varit på spelningar och suttit i timtal och fikat. I detta hus är det alltid liv och rörelse, här samlas alla och umgås. Här finns någonting för alla, det spelar ingen roll hur du ser ut eller vart du kommer ifrån, om du är intresserad av spel. musik, konst eller hantverk, det finns något för alla i detta hus. Det är inte överallt man hittar såna hus. Man måste ta vara på det, och det gör vi av hela våra hjärtan. Speciellt dom som går upp klockan 5 på morgonen för att åka till jobbet, jobba sin dag, och istället för att åka hem och vila åker till Nyfiket och jobbar gratis hela kvällen. För oss, för huset, för att hålla igång folkköket. Det är inte alltid lätt, men fan va roligt vi har.

Nu är det dock slut på det roliga om Mats Green (M) får sin vilja igenom, det blir inga mer spelningskvällar, inget mer folkkök för 20 kr att gå till.. Och dagarna då vi sprungit runt och spelat boll och skrattat som dårar blir ett minne blott såsom dom gångerna vi bara samlats för att sitta och umgås. Vi alla har så otroligt många vackra minnen från det huset, och om någon frågar mig om 40 år vad jag minns bäst från när jag var yngre skulle jag förmodligen nämna kulturhuset direkt. jag undrar verkligen hur jävla egoistisk och hjärtlös en människa kan vara, som Mats Green.. ta ifrån oss detta huset..

Vart ska vi ta vägen? Vad ska vi nu göra på helgerna eller på eftermiddagarna efter skolan och jobbet? Vart ska våran mötesplats vara? Vart ska vi arrangera våra spelningar? Vart ska vi äta middag för en tjuga? Vart ska vi utöva våra hobbys? Ingenting kommer någonsin att kunna ersätta vårat hus! Men vi ska fan inte ge oss, det är vårat hus. Överklassen får skaffa sig ett eget, vi ska kämpa tills våra hjärtans sista slag För våra hjärtan slår för Kulturhuset

Tänk på alla barnen som kommer hem till ett sönderbombat hus, de som aldrig mer kommer att få träffa sina familjer igen. Israelernas bombplan har varit där.
Tänk på den ensamstående mamman som har förlorat allt förutom sin treåriga dotter. Dom har inget hem längre, de som en gång var deras hem ligger nu i spillror, hur ska dem klara sig?
Hur tror du hon känner när dottern skriker av hunger och det inte finns en chans till att få tag i något att äta.
Kan du ens tänka dig hur det skulle kännas när alla nära är borta och ditt liv är det enda du fortfarande har kvar?
Det Palestinska folket vet verkligen vad misär innebär, de lever i det dagligen.
Israel bombar skolor, har utomrättliga avrättningar och illegala kemiska vapen. När ska det bli ett slut på denna massaker?


Israels högteknologiska arméer anfaller konstant Palestinas utsvultna och svaga befolkning.
Att det är Israel som inte vill ha fred står som ett faktum, speciellt efter att dem röstade nej till att ge Palestinierna status som observatörsnation i november detta år.
Ibland påstås det att den palestinska organisationen Hamas inte erkänner Israels rätt att existera. Riktigt så är det inte ordagrant då en inte erkänner israels rätt att vara en rasistisk och kolonialistisk statsbildning. Det Palestinska folket vill bara leva i fred och frihet som alla andra folk, men Israel och dess krigiska och rasistiska regering är hindret för varje steg i rätt riktning.


Gaza är inte större än en fjärdedel av Öland men rymmer mer än 1.6 miljoner människor.
över hälften av befolkningen är under 18 år.
38 % av Gazaborna lever under en nivå som FN definierar som fattigdom, 56 % av Gazaborna lever under förhållanden som FN definierar som livsmedelsosäkra, 75 % av Gazaborna är beroende av internationellt bistånd och över 30 procent av arbetarna är utan arbete. genomsnittslönen i Gaza har minskat med 20 % under de senaste 6 åren. 35 % av Gazas jordbruksmark är helt eller delvis oåtkomligt på grund av buffertzoner och andra israeliska militära åtgärder. 85 % av Gazas fiskevatten är helt oåtkomligt på grund av den israeliska flottans inskränkningar. Över 90 % av Gazas grundvatten är otjänligt som dricksvatten. 85 % av skolorna i Gaza måste undervisa i dubbla skift pga. bristen på lokaler.

Det pågår ett hemskt krig just nu, och det har pågått för länge nu, befria Palestina och låt de stackars människorna få leva innan de är utdöda allihopa. Det finns så otroligt mycket man kan göra gör att hjälpa till, men ska man åka ner får man nog vara beredd på att kanske aldrig mer kunna återvända. Men det skulle förmodligen funka, inte om en eller trettio personer åker ner, men om någon miljon tar sig ner och kämpar, det skulle bli en sådan skillnad, då skulle världen kunna hjälpa israel att vinna kriget, för kriga verkar ju vara det enda israel går med på. Och finns det inget annat sätt så får vi gå med på det.
Vi måste bli fler och starkare än dem, det finns så många utbildade soldater runt om i världen att det inte skulle bli speciellt svårt.
Och de som inte har någon militärutbildning får kämpa på andra sätt, är vi många så klarar vi det, ju fler vi blir ju starkare blir vi, då kommer inte ens deras stridsvagnar ha en chans mot oss. Det jag pratar om nu kallas internationell solidaritet, och i vissa fall är det vad som krävs för att segra, speciellt i ett fall som detta.
Vi kan inte bara blunda medan våra kamrater där nere utplånas, vi måste sätta ner foten och säga ifrån. Världen är till för alla och detta lidande har för länge sedan gått över gränsen.
Befria Palestina en gång för alla!


Källor:
www.shiptogaza.se
www.kommunisterna.org

http://www.ochaopt.org
www.cia.gov

http://www.gazagateway.org/

Jag drömmer om ett liv i solidaritet. Ett liv där ingen sviker, ett liv där vi alltid är en, vi skiljs aldrig. i en värld där landsgränser endast finns på filmer, där rasism inte är ett ord. Ett liv där endast lycka musik och dans förekommer om kvällarna.
vi skulle ha lyst upp hela stan, som två starkt lysande stjärnor borde göra.

Det livet är inte verklighet.
verkligheten är miserabel. Men borde vi inte lysa ändå? borde vi inte dansa till våra toner? Borde vi inte finna lyckan i det lilla som finns, i våran chans att förändra. Borde vi inte vara oskiljaktiga då?

Är det en metafor?
vad menar ni?

Verkligheten raserar, vi lös aldrig tillräckligt. vi dansade aldrig tillräckligt och någon av oss gav upp för lätt.